tag:blogger.com,1999:blog-40938255313269093222011-07-07T15:12:10.320-07:00Jonasnoreply@blogger.comBlogger11100tag:blogger.com,1999:blog-4093825531326909322.post-62945926607335357182009-08-06T00:22:00.001-07:002009-08-06T00:36:17.306-07:00<div>P3 rockster i hörlurarna med lagom hög volym.<br /></div><p align="center"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 160px; DISPLAY: block; HEIGHT: 160px; CURSOR: hand" border="0" alt="" src="http://www.thisending.com/images/Images/StartPage/FrontImage1.jpg" /></p><div><br />Deathmetal, "This Ending". Brölsång om våldsam död och elände, tunga trummor och skramlande gitarrer.<br /></div><br /><div></div><br /><div><br />Kommer i stämning. Blir lite gladare. Piggare.<br /><br />Varför känner jag så, när hela låten fokuserar på något så svart och trist(?) som död och lidande?<br /><br />Hur kommer det sig att deathmetal är så populärt överhuvudtaget? Det verkar ju inte så konstruktivt och inte värst uppmuntrande. Har vi ett starkt behov av den mörkare sidan av livet som gör att vi låter den uttryckas i konsten, och allrahelst i musiken? Borde det inte forskas om vad det beror på? (Det har väl säker gjorts, ska googla på det en vacker dag).</div><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/4093825531326909322-6294592660733535718?l=praeterea.blogspot.com' alt='' /></div>Jonasnoreply@blogger.com0